Kring granskogen vilar ett tungt och lite trolskt skimmer. Stammarna står tätt och skyler marken från dagens ljus. I moderna tider har bördig åkermark planterats igen med ihärdigt gödslad och snabbt växande gran. Virkeskvaliteten är låg samtidigt som mark och vattendrag försuras. Dock är granen skogsbrukarens i särklass mest inkomstbringande träd. Det är ett träd med förmåga att anpassa sig då redan dinosaurierna hade möjlighet att njuta av de späda granskotten om vårarna. Världens äldsta träd är en gram. Den slog rot på Härjedalsfjället för 9500 år sedan.
De granar som tillåts sträcka ut sina grenar utan att för den skull tränga undan sin granne, delar också skogen med många djur, fåglar och småkryp. Det är i de skogarna som John Bauers prinsar, prinsessor, tomtar och troll springer omkring. När människan släpper piskan och låter granarna växa i sin egen takt börjar kottebjällrorna återigen att spela, sagornas sus ila i grantopparna och skogsduvans hoande att studsa mellan stammarna.
Jag vill med mitt grankottebord vända upp och ner på trädhierarkien. Trädens konung med sin väldiga krona, den högt prisade eken, får nöja sig med att vara glidlister åt lådan på bordets insida. På utsidan stoltserar både kvistar och kådlåpor. Bordet blir därför en liten hyllning till den trygga granen, vid vars rot den ger skydd från omvärlden och boningar till skogens alla djur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar